Det sägs att framtidens superkraft kommer att vara fokus och koncentrerat arbete. I takt med att vi blir allt mer vana vid snabba kickar från våra mobiltelefoner så blir vi också sämre på att tänka långsiktigt.
Det är i varje fall den tes som vissa för fram efter att ha studerat den IT-era som vi lever i numera.
Om det stämmer så har man med andra ord mycket vunnet bara av att vara restriktiv med hur mycket man låter sina barn hålla på med skärmar – redan från start. Det finns ju berättelser om riktigt små barn som får sitta framför en padda och titta, vilket det kan vara en bra idé att ifrågasätta. För vänjer man sig vid att i princip aldrig ha tråkigt när man är liten… risken är hög att det blir svårt att varva ned när man blir äldre.
Försök därför att hitta stunder under dagen där barnen själva får ta initiativ till aktivitet och lek. Låt dem helt enkelt lära sig att ha tråkigt, och sedan göra något åt det.
Det brukar ju även sägas att klassisk musik stimulerar barnens hjärnor och att de blir smartare genom detta. Om det är sant tvistar de lärde om, men däremot är klassisk musik alldeles utmärkt att lyssna på när man vill fokusera sig. Ljudet av en ensam cello är inte bara behaglig att lyssna på, utan kan underlätta för hjärnan att inte bli överstimulerad medan man jobbar med något.
Med allt detta sagt så är barnuppfostran ett känsligt ämne. Ingen vill bli åstagd hur man ska uppfostra sitt barn.
Däremot kan det vara klokt för oss vuxna att reflektera över hur fort utvecklingen går inom tekniken, men att vi människor inte har förändrats nämnvärt på ett par hundratusen år.
Därför kan det vara värt att tänka på om vi, och framför allt våra barn, är anpassade till dagens tekniska buffé.
